Första gången vi träffades så smälte jag direkt.
Det var den 11 februari 2004.
Förälskad vid första ögonkastet, var vad jag blev.
Den röda mössan, HH-jackan, blå termobyxor, gula kängor och det vackra leendet brände sig fast i mitt minne.

Vi blev vänner men allt jag ville var att du skulle bli min.
Den 19 april blev det så.
Jag var så lycklig och jag tänkte att jag kommer aldrig att släppa dig.

Våran resa har varit händelserik, minst sagt.

Min kärlek till dig växte sig bara starkare för varje år som gick.
Den kärleken har aldrig slocknat.
Tror faktist den alltid kommer finnas kvar.

Men nu, 20 dagar innan våran 7 års dag så bestämmde du dig för att lämna mig.
Din anledning var inte mitt fel.
Så förstår inte varför.

Trodde aldrig att den röda mössan, HH-jackan, blå termobyxor, gula kängorna och det vackra leendet, skulle vända om och gå ifrån mig.
Men det gjorde dom.
Kvar står jag ensam med tårar som rinner ner för min kind och ett brustet hjärta.

Jag älskar dig för evigt!